Imorgon...
Imorgon kväll kommer Lollo hem med hennes nya lilla bäbis, en lite jack russel valp på 8 veckor! :D Moste se. :)
Det vart inte som jag tänkt mej med den här helgen iaf, idag var jag hos Ywette, det gick bra, lite små jobbigt sådär när det kommer till vissa frågor... Jag har tydligen vissa små problem som jag själv inte ser som något fel... Jag skulle ju ha träffat Jennifer också, men nej, henne fick jag inte tag på, hon svarade på ett sms men inte mer. Då vet jag. Ikväll vill jag helst bara vara hemma och inte visa mej ute... Men man får väl se hur det blir med det. Imorgon blir det till att jobba 5 timmar, sen har jag ingen aning. Kim, bror och Tölpen ska iaf ut och festa, men det ska inte jag! Förmodligen ska jag umgås lite med Lollo och hennes bäbis. ;D Det är efterlängtat.
Det vart inte som jag tänkt mej med den här helgen iaf, idag var jag hos Ywette, det gick bra, lite små jobbigt sådär när det kommer till vissa frågor... Jag har tydligen vissa små problem som jag själv inte ser som något fel... Jag skulle ju ha träffat Jennifer också, men nej, henne fick jag inte tag på, hon svarade på ett sms men inte mer. Då vet jag. Ikväll vill jag helst bara vara hemma och inte visa mej ute... Men man får väl se hur det blir med det. Imorgon blir det till att jobba 5 timmar, sen har jag ingen aning. Kim, bror och Tölpen ska iaf ut och festa, men det ska inte jag! Förmodligen ska jag umgås lite med Lollo och hennes bäbis. ;D Det är efterlängtat.
Långt bort i ingenstans, man hittar inte vägen tillbaka.
Alldeles ensam och vilsen, frusen och förvirrad.
Man finner ingen mening med någonting.
Att det blivit som det blivit, att det är som det är...
Det är helt och hållet bortom all förståelse.
Det enda man verkligen vet är att saknaden är det som värker mest, det som gör mest ont.
Men varför?
Det är då man är som mest sårbar, och inte vet vad man ska göra eller vart man ska ta vägen.
Alldeles ensam och vilsen, frusen och förvirrad.
Man finner ingen mening med någonting.
Att det blivit som det blivit, att det är som det är...
Det är helt och hållet bortom all förståelse.
Det enda man verkligen vet är att saknaden är det som värker mest, det som gör mest ont.
Men varför?
Det är då man är som mest sårbar, och inte vet vad man ska göra eller vart man ska ta vägen.
För att förstå någon annan moste man först förstå sej själv.
Kommentarer
Trackback
