3 veckor...
Tiden går så fort, det känns som om det var igår...
Men man kan ju inte annat än att gå vidare. Det blir ju extra jobbigt med tanke på att det händer så mycket på sån kort tid. Alla mina förebilder, och de jag ser upp till och beundrar mest lämnar mej. De jag alltid vänt mej till om det vart något, de som alltid lyssnat och på mej, och de jag alltid kunnat anförtott mej till... Men det finns ju inget man kan göra.
Kärleken till er dör iaf aldrig ut, och ni lever fortfarande kvar i mina minnen och i mina tankar.
Förengångsskull så hinner jag iaf berätta för en av er hur mycket du betyder för mej och hur älskad och viktig du är för mej. Tiden är knapp och jag ska ta vara på den lilla stund som finns kvar, för att undvika att känna att jag missat att beskriva hur viktig någon är för mej...
Pappa, Kim, och snart du... ♥
Idag har jag och Joel vart runt på massa olika ställen, Joel har handlat kläder och jag har vart moraliskt stöd. ;D Sen har vi bara vart hemma och myst i soffan innan Joel var tvungen att åka... :(
Nu kommer snart Lina och Qarro, då blir det till att baka pepparkaks hus. :)
Hej på er...
