Emelie*

If never I meet you, I never had seen you cry...
 ...I really love you, I'll cant forget about you! ♥





Jag känner mej ensam...
Känslorna svämmar över och jag vet inte vart jag ska göra av dom. Jag skulle behöva vara ensam och tänka, gråta ut, vara arg och göra av med allt som tynger mej...
Jag skulle behöva komma bort, så att jag kan återvända som en stark och bra mamma, en mamma som orkar med och är utvilad...
Så att jag kan återvända som den jag är, som Emelie, 20 år, ensamståede mamma och faktiskt glad och lycklig över vad jag har. Istället för att enbart tänka på vad jag förlorat...
För nu är jag som besatt av vad jag förlorat, jag ser inte det jag har och uppskattar det på samma sett som förut. Nu deppar jag mest och gräver ner mej mer och mer för varje dag.
Jag har förlorat mycket, några av dom viktigaste människorna i mitt liv, de jag sett upp till som mest, och älskat så högt. Men kvar har jag Leon, mina vänner och det som återstår av min familj, som betyder så otroligt mycket för mej!
Men just nu kan jag bara fundera på vem eller vilka jag kommer att förlora härnäst...