Emelie*

Det gör så ont...
 Saknaden är så otroligt stor! Att förlora någon man älskar och att sen lära sej att leva med det är så otroligt svårt. Det går inte en dag utan att jag tänker på dej, och på oss. Jag tänker på alla stunder vi haft, på alla minnen vi delat, och på allt vi drömt om... Jag tänker på vilken fin människa du var, på allt tok vi gjort, och på allt vi upplevt tillsammans. Jag växte med dej, och jag lärde mej så otroligt mycket av allt vi gick igenom. Vi var bara barn när vi blev tillsammans, vi köpte Trouble, vi flyttade ihop, fick Leon och byggde upp ett liv tillsammans. Vi skulle alltid finnas där för varandra...

Jag tänker på hur vi haft det...
 Jag tänker på den senaste tiden, den här sommaren. De gånger vi träffats, och de gånger vi ringt varandra bara för att prata med någon som lyssnar utan att dömma, och för att prata med någon som bryr sej och verkligen vill finnas där...
Jag tänker på det du sagt till mej, och det jag sagt till dej. På hur vi har kämpat för att inte förlora våran kontakt och våran vänskap. Jag tänker på hur du anförtrodde dej till mej och likaså jag till dej...

Jag saknar dej älskade vän, du betydde så otroligt mycket för mej! Men jag ska aldrig glömma dina ord, dina löften, och de vackra stunder vi delat. Bara av att vara i din närhet gav mej styrka och mod.
Du var en gång mitt liv, men lämnade efter dej Leon, och han är mitt liv nu. Och honom lever du vidare i, precis som i mina minnen och i mitt hjärta. Och det kan ingen ta ifrån mej! ♥


Jag skriver inte det här för att någon ska tycka synd om mej eller för att få bekräftelse. Jag skriver direkt från hjärtat! Och sen får ni tycka, tänka och tro precis vad ni vill, jag vet iaf hur verkligenheten ser ut, och hur det verkligen var...