Emelie*

Jag förstår att ni undrar när Leon kom till världen, och hur det gick till...
Vi var ju på julmiddag hos Kims pappa på annan-dagen, alltså den 26. Mot kvällningen började det hända lite konstiga saker med magen, den drog ihop sej och såg jätte konstig ut. Då förstod jag direkt att det var på gång, men jag hade inga värkar så jag sa inget till Kim...
När vi kom hem satte värkarna igång ganska snart, jag tror att klockan var runt 12 - halv 1 (På natten), jag hade bara 2 minuter mellan värkarna och dom höll i sej i ca 1 - 1,5 minuter, men jag kunde hantera dom. Jag tog ett bad och sen ringde jag till mamma och sa att jag skulle ringa henne när vi behövde åka in (hon skulle köra in oss), men hon kom hit på en gång, och inte nog med det så tjatade hon om att vi skulle åka in på engång eftersom att jag bara hade ca 2 minuter mellan värkarna. Jag orkade inte med hennes tjat så hon fick som hon ville, även om jag helst hade velat vara hemma så länge som möjligt.
Jag kom in ca halv 4, och var då öppen ca 3-4 cm (Nu är det den 27, alltså BF), jag fick bada igen, och jag låg väl i badet till klockan 7 någon gång, då började värkarna bli betydligt mycket starkare. Vi mätte igen, och jag var då öppen 7 cm.
Jag tog ingen bedövning, men lustgasen kunde jag inte hålla mej ifrån, och det är ja glad för! Vad mycket lättare det blev att andas och jobba med värkarna istället för emot.
Klockan 9 var jag öppen 10 cm och började då att krysta, jag han dock bara krysta ca 2 ggr innan dom upptäckte att allt inte var som det skulle...
Leon låg med rumpan nedåt, så det vart ett akutsnitt, min enda rädsla inför förlossningen! Men det gick bra ändå, förutom att jag är halvt handikappad nu, och lär bli det ett bra tag framöver. :)
6 minuter över 11, den 27 December, beräknat förlossnings datum, då föddes Leon. :) Och han var så fin! Jag har aldrig upplevt något så stort i hela mitt liv!

Kim var med hela tiden, han var världens bästa stöd, och utan honom hade jag aldrig klarat det där.  Han gjorde precis som jag önskat och fanns där som stöd, sa precis det jag hoppats på och gjorde precis så som jag också hoppats på, allt var perfekt, och jag är otroligt nöjd med min förlossning!

Nu får jag knappt göra någonting på 6 veckor, det enda jag får bära är Leon, och jag får inte ens hålla i Trouble när vi går ut. Jag får inte böja mej, och inte sträcka på mej... Men det här ska nog gå bra ändå. Mitt liv har ju precis börjat! ♥