Hallon är gott.
Jag och Leon släpade med oss mamma ut på en promenad.
Vi åt lunch, kikade på bilar och lekte lite på min kusins gård. Det hoppades på studsmattan och åktes i rutschkanan (stavning?). Dessutom så hittade Leon på en hallon buske, så där blev vi stående ett tag, för Leon ÄLSKAR hallon! Han var som tokig, och bara kastade i sej hallon, en efter en...
Tankarna snurrar i mitt huvud.
Jag är lycklig, men känner mej samtidigt ensam.
Men bara just nu, i det här sammanhanget.
Och jag vet att jag inte längre kommer att känna mej ensam så fort vi fått svart på vitt.
Vi har framtiden att vänta, precis som alla andra...
Kommentarer
Trackback
