Emelie*

I mitt tidigare inlägg dumförklarade jag mej själv...
När jag skrev att jag förhoppningsvis skulle tappa några kilon av alla mina promenader, så undrade säkert många av er vad jag har innanför pannbenet, och det förstår jag!
Jag är fullt medveten om att en graviditet innebär viktuppgång, och det är något man får leva med om man väljer att genomgå en graviditet.
 Därimot så har jag mina ätstörningar att bråka med, och även fast att jag bättrat mej på många plan vad gäller det, så har jag fortfarande den där lilla djäveln sittandes på min axel som ständigt talar om för mej hur tjock jag är och hur mycket jag måste äta eller inte. Det är rätt tufft att bara stänga av och fokusera på annat, även om jag är gravid...

Jag har även lagt på mej utöver graviditeten, och låg några kilon över min vanliga vikt när jag blev gravid, och det är dom kilona jag vill försöka göra mej av med. Inte nog med det så gick jag upp 23 kilo med Leon, och så mycket vill jag inte gå upp igen, men skulle jag göra det så är det ju självklart så. Det är lite svårt att påverka då man samlar på sej olika mycket vätska mm.
Många av mina förra graviditets kilon var all vätska jag samlade på mej. Mina fötter blev 4 storlekar större och min hals sjönk ihop med huvudet.
Som tur är, så är de små undervärken värd varenda kilo och all smärta man kan tänkas gå igenom...
 Att få leva i en familj, med stolheten över vilket jävla bra jobb man gjort för att få så vackra barn, och bli tilldelad den kärlek dom har att ge, det är en gåva, den största utav dom alla. INget kan slå den känslan! ♥