Emelie*

. Jag tror inte att man inser hur fort tiden egentligen går... Det är redan lite mer än ett år sen leon föddes, och det var verkligen den lyckligaste dagen i mitt liv! Tiden har gått så fort, det har hänt så mycket under årets gång. Han har suttit för första gången, han har fått sina första tänder, han han krypit och det står nog inte på förrän han går! Jag är så otroligt stolt över leon, han är verkligen min livsglädje, mitt hjärta, och ja, han är helt enkelt mitt allt! Det är inte förrän nu, när jag har börjat skola in honom på dagis, som jag verkligen förstår att Han blir äldre och utvecklas på ett helt otroligt sett. Det är så jobbigt att veta hur mycket tid jag kommer att förlora med honom nu, samtidigt som det känns hur bra som helst. Självklart skulle jag vilja ha honom med mej hela tiden, men jag tror att dagis är en viktig del i leons utväckling. Och jag tror även att jag behöver den ensam tid jag nu kommer att få. Nu kan jag faktiskt börja jobba både för att utväcklas själv, och för att kunna försörja min son som verkligen förtjänar det bästa! På den här bilden har leon jätte kul, han älskar att borsta tänderna, och han är faktiskt duktig på det. Men självklart får ju jag borsta leons tänder innan han får pröva själv. :) mitt älskade hjärta börjar blir stor, och jag börjar redan gruva mej över att Han faktiskt kommer att blir äldre och tillslut flytta hemmifrån...