Emelie*

En tanke...
 När jag satt ensam på sjukhuset med Leon, när jag såg hur dåligt han mådde, och väntade på att få ett rum. Då grät jag, det gör så ont att se någon man ÄLSKAR må så dåligt! Jag är ständigt rädd för att fölora någon till...
När jag var gravid, och förberedde mej  mentalt för de ändringar jag skulle gå igen, då tänkte jag inte en enda gång på att Leon någon gång skulle bli sjuk. Jag kunde inte heller, i min vildaste fantasi tänka mej att jag skulle bli ensam med Leon, varken att Kim skulle lämna mej och absolut inte att han skulle lämna mej HELT!
 Att vara ensamstånde med pappan på håll är en sak, men att verkligen vara helt ensam, är något jag aldrig kunnat föreställa mej. Jag är så otroligt tacksam över att jag har Leon nu, även om det är otroligt svårt och jobbigt att klara allt själv.
 Hur som helst, när jag var på sjukhuset så saknade jag Kim, så JÄVLA mycket! Att sitta där ensam, utan någon som också tog del i det här var inte lätt. Att bara ha Kim med mej hade gjort sån skillnad, att ha Leons pappa med mej, att kunna dela mina känslor och tankar med honom. Det går inte att förklara...

Men jag är så glad att jag har betydelsefulla människor runtomkring mej!
 Att min mamma, syster, mina vänner och allra helst Joel ställer upp på mej så mycket som dom gör är helt otroligt! Jag är så tacksam för det...
 Att Joel finns här för mej betyder så mycket, han är helt underbar. Han kom till oss på sjukhuset och var där med oss ända tills att vi fick åka hem. Han har bliit en förebild för Leon, och Leon tycker om honom jätte mycket! Och tänk er vilken omställning för honom, som inte själv har något barn, att kliva in i ett förhållande med barn och så mycket större ansavar än han hade behövt.
 Men han vill vara med mej, och med Leon, och det känns hur bra som helst!
♥

Jag är inte längre ensam!