Emelie*

Jag har en vän, som är 1 år yngre än mej, hon blev gravid och trodde att hon var i vecka 12, hon ville behålla barnet men inte hennes kille... Om hon skulle välja att behålla barnet så ville inte han vara tillsammans med henne längre, och då ska ni vet att dom vart tillsammans i ca 3-4 år. Inte bara han var på och puschade henne till en abort, utan även hennes vänner, så hon bestämde sej, hon orkade inte med att ingen stöttade henne till att behålla barnet. Det visade sej att hon inte var i vecka 12, utan 17, alltså precis på gränsen till att få göra en abort. Hon fick även veta att barnet i hennes  mage var en liten kille. Dom fick sätta igång henne så att hon fick genomgå en förlossning, hon fick alltså föda ut barnet, som var lika stor som en hand ungefär, barnet hade ju såklart armar och ben och jag har fått sett kort på den där lilla, lilla killen... Nu mår hon så dåligt att hon inte vet vart hon ska ta vägen, hon har gråtit nästan hela tiden sen aborten och ångrar sej som tusan. Jag grät när jag fick höra det här och jag tycker så synd om henne, vad ska man göra liksom... ?
Nu ångrar sej killen hennes också, och självklart var det förvirrande för honom, men får jag säga vad jag tycker så känner jag att han borde ha tänkt efter en extra gång innan han gjorde sitt val.