För eran skull...
Bloggtorkan kommer att fortsätta...
Jag har i princip slutat att skriva, men kankse slänger in ett inlägg någon gång lite då och då. Antigen bara för att jag känner för det, eller för att så pass många har bett mej forsätta skriva och ber om upd. Men något varje dags loggande kommer det absolut inte att vara. ;D
Linnea.
Vilken människa! Jag är helt paff efter att ha pratat med hennes mamma och fått höra vilken vilja Linnea verkligen har. Det är helt otroligt, och jag som fick för mej att jag tvivlade på henne ett tag? Nej, jag är så otroligt stolt över att hon tagit tag i sitt problem och att hon verkligen tänker fullfölja det!
Och jag har även bestämt mej för att jag skiter i vad hon gjort, vad hon ljugot om, vad dom andra säger och allt annat som hör till hennes missbruk, för mej är det bara hennes handling som spelar någon roll nu. Hennes framsteg eller bakslag, vad hon gör att att förändra det här, och vad hon ger och offrar för att bli frisk!
Jag har bara en sak att säga; Den det går bra för nu är Linnea, ni andra som fortfarande förnekar ert missbruk och tycker att det är helt okej för er att röka, säga och göra vad som helst, medans det Linnea gjort och sagt är helt åt helvete fel, det är er det går nedåt för, och det är ni som är dom största lögnarna!
Jag litar inte på en missbrukare...
Linnea kommer att klara det här! ♥
Trouble.
Min stackars älskade lilla vän!
Honom har jag inte sett på säkert 2 månader, och det känns verkligen förjävligt! Men nu i veckan ska jag ha honom någon dag och se om jag hinner med Trouble bättre nu när Leon blivit större. :)
Som det ser ut nu så är han med en människa jag inte litar alls på, men kan heller inget göra åt det. Jag har ju inte kunnat ha honom och någonstans måste han ju ta vägen... Även om jag inte tycker att man ska beblanda djur med drogpåverkade människor (om det är som jag tror), så får han åtminste mat i magen och komma ut på promenader. Och elak mot honom tror jag absolut inte att hon är, om man bortser från att hon lämnat honom ensam på nätterna, vilket jag låtit henne höra efter!
Min fina pojk, äntligen ska jag få gosas med honom igen! :) ♥
Nej, nu ska jag börja städa, sen väntar promenad innan Maria, min barnvakt, kommer och tar över här. Efter det blir det fest med grabbarna grus och Lina, det kommer att bli kanon kul! :)
Toppen!
Jag tror på dej!
♥
Älskade vän...
Du är så otroligt stark! Jag ser upp till dej, och är övertygad om att du klarar det här, med din styrka kan inget gå fel.
Sen när du äntligen ska få komma hem, efter alla LÅNGA dagar och jobbiga nätter, så finns vi här! Alla dina nära och kära, och även dina vänner. Vi kommer att stötta dej igenom det här, och göra allt vi kan för att du ska få finna ditt "nya" jag i din egen takt.
Jag vet inte vad mer jag ska säga, men du vet att jag finns här. Och jag längtar så otroligt mycket till den dag du är frisk och kry, den dag då RIKTIGA Linnea kommer tillbaka. Då kan jag lova att du gjort ett jävla bra jobb, och ligger steget före alla oss andra.
Jag tror på dej nu, min älskade vän, du är stark och klarar det här! ♥
Typ 70 år sen! Nej, men iaf ca 6-7.
Du och jag badade på ladis. :) Båda gravida.
En frisk Linnea med världens sötaste lilla Alina, och världens bästa Jimmy.
Tänk när ni alla får vara tillsammans igen.
:)
Vänner och ovänner...
Jag vet definitivt vilka som är mina riktiga vänner...
Och vilka jag inte kan lita på. Jag vet att rätt person kommer att ta åt sej!
Min dag! :) ♥
Från hjärtat...
Drogmissbruk, kan man se det som en sjukdom?
Det kommer att ta tid, och det kommer att vara otroligt jobbigt. Framförallt för dej, men även för oss andra. Jag är fortfarande chockad, och jag måste erkänna att jag blev helt knäckt efter det där samtalet.
När jag träffade dej var jag mållös och mådde inte bra alls. Jag vet inte om du förstod det, men jag fick panik, jag viste varken ut eller in. Jag mådde inte sådär dåligt pga av fredagens alkohol, det var ångsten som tog över...
Vad som än händer nu, och hur det än går så vill jag bara att du ska veta att jag finns här för dej. Jag kommer att stötta dej i alla väder, när som helst. Men Glöm inte att du måste finnas här för mej också!
Det är bara du som kan göra något åt det här, och jag vet att du klarar det. Du är STARK! Det enda jag kan göra är att finnas här och upplysa dej om att du inte är ensam. Du betyder lika mycket för mej nu som då, även om man är besviken också.
Jag får hela tiden påminna mejsjälv om att det inte är DU som gjort det här, det är missbrukaren i dej.
Jag vill ha tillbaka min vän, som jag älskar så otroligt mycket! Och jag kan redan skymta henne, hon är på väg tillbaka, sakt men säkert, och det lyser styrka omkring henne!
Jag älskar dej älskade vän, men just nu är jag så otroligt förvirrad! ♥
En gång för längesen...
