Det är inte slut än...
Dom flesta av er vet säkert redan det mesta om mej.
Jag har haft en hel del motgångar i mitt liv.
Jag tänker inte sitta här och skriva upp allt, det skulle ta en evighet.
Jag har klarat mej förbi mitt förflutna.
Men jag har fortfarande inte kommit över något av det.
Det kommer jag aldrig att göra.
Och hur jag än försöker så möter jag motgångar.
Jag kommer förmodligen vara med om så mycket mer i mitt liv.
Men jag har börjat tvivla, hur ska jag ta mej till för att orka med allt?
Vad ska jag göra för att få utrymme för fler motgångar?
Jag är inte säker på att jag klarar mer...
Jag vet inte hur jag ska hantera det.
Jag har fått en massa hjälp av många olika personer, men jag har ändå börjat gå tillbaka till mina vanliga sätt att lösa problem, det är ingen bra väg att gå, men det är så svårt att kontrolera sej själv när man inte kan tänka klart.
Jag saknar det som gav mej förhoppningar, det som hjälpte mej åt rätt håll.
Men det kanske är meningen att jag själv ska komma underfund med mej själv.
Att jag ska tro på mej själv, lita på mina känslor och göra det som känns bäst.
Jag är glad att jag inte är ensam, även om det känns så rätt ofta.
Jag är glad att du finns här för mej och gör så gott du kan.
Det kan inte vara lätt att komma så nära inpå någon som inte ens kan lita på sej själv.
Att leva tillsammans med någon som är så osäker och knappt vet rätt eller fel.
Jag älskar dej för den du är och jag kommer älska dej för vem du än kommer att vara.
Du betyder så otroligt mycket för mej att det skrämmer mej.
Jag är hela tiden så rädd att förlora dej, och det kanske är det som är problemet.
Du är mitt liv och jag hoppas att jag kommer att förbli en del av ditt.
Nu ska inte jag störa mer...
Jag hade bara så mycket som snurrade runt innanför pannbenet på mej att jag var tvungen att göra mej av med det, och jag visste inte hur så jag fick prova med det här...
Det gav lite mer utrymme för mej att förstå vad jag verkligen känner och vill.
Hej på er.
Jag har haft en hel del motgångar i mitt liv.
Jag tänker inte sitta här och skriva upp allt, det skulle ta en evighet.
Jag har klarat mej förbi mitt förflutna.
Men jag har fortfarande inte kommit över något av det.
Det kommer jag aldrig att göra.
Och hur jag än försöker så möter jag motgångar.
Jag kommer förmodligen vara med om så mycket mer i mitt liv.
Men jag har börjat tvivla, hur ska jag ta mej till för att orka med allt?
Vad ska jag göra för att få utrymme för fler motgångar?
Jag är inte säker på att jag klarar mer...
Jag vet inte hur jag ska hantera det.
Jag har fått en massa hjälp av många olika personer, men jag har ändå börjat gå tillbaka till mina vanliga sätt att lösa problem, det är ingen bra väg att gå, men det är så svårt att kontrolera sej själv när man inte kan tänka klart.
Jag saknar det som gav mej förhoppningar, det som hjälpte mej åt rätt håll.
Men det kanske är meningen att jag själv ska komma underfund med mej själv.
Att jag ska tro på mej själv, lita på mina känslor och göra det som känns bäst.
Jag är glad att jag inte är ensam, även om det känns så rätt ofta.
Jag är glad att du finns här för mej och gör så gott du kan.
Det kan inte vara lätt att komma så nära inpå någon som inte ens kan lita på sej själv.
Att leva tillsammans med någon som är så osäker och knappt vet rätt eller fel.
Jag älskar dej för den du är och jag kommer älska dej för vem du än kommer att vara.
Du betyder så otroligt mycket för mej att det skrämmer mej.
Jag är hela tiden så rädd att förlora dej, och det kanske är det som är problemet.
Du är mitt liv och jag hoppas att jag kommer att förbli en del av ditt.
Nu ska inte jag störa mer...
Jag hade bara så mycket som snurrade runt innanför pannbenet på mej att jag var tvungen att göra mej av med det, och jag visste inte hur så jag fick prova med det här...
Det gav lite mer utrymme för mej att förstå vad jag verkligen känner och vill.
Hej på er.
Kommentarer
Postat av: Pia
Hej Em!!!
Jag hejjar på dig, fick beh. i torsd. så jag mår lite piss just nu. Men jag vet att det blir bättre.
Jag tror att vi ska försöka se det som är bra här i livet annars har ju de som har pissat ner livet för oss vunnit. Jaja ja vet inte lätt, men vi kan bara försöka så bra vi kan. KRAMAR TILL DIG FRÅN MIG/pia
Trackback
