Emelie*

Som jag sa så skulle jag ta en längre promenad med Trouble...
Det visade sej ganska snart att energin jag trodde han hade, helt oväntat inte tittade fram? Det började med att jag fick släpa ut honom, jag menar, han måste ju röra på sej... Efter många om och men piggnade han till och strosade glatt omkring och kikade på allt möjligt man kan tänka sej. Jag tänkte att han förmodligen var rätt trött endå eftersom att han var ovanligt lugn, och beslutade mej för att vända om efter ca 20 minuter. Ja, då vägrade han det, och vilja det har han, han är verkligen envis som en åsna... Jag fick mer eller mindre släpa honom hem också. OM jag sprang så sprang han glatt bredvid ej, men med min kondis som jag inte har orkade jag knappast springa hela vägen hem. Så när jag skulle gå i vanlig takt igen var det samma visa.
Väl hemma så kryper han ihop i soffan och slocknar på 2 röda. Sötnosen min. :)

Jag som skulle lägga mej i tid ikväll.
Jag misslyckades igen som vanligt. Jag kan fan aldrig krypa i säng i tid, vad är det för fel? Jag borde vara däckad vid det här laget, med tanke på hur tidigt man får göra morgon med en liten busunge i hemmet. :) Men jag drar på det in i det sista varje gång, jag som älskade att sova, har tappat intresset för det helt... Fast på morgonen vill man ju bra gärna ligga kvar.

Efter att ha träffat på en nära vän på promenaden och haft ett kort samtal fick jag genast en helt annan syn på livet. Jag har så mycket att se fram emot, och så mycket att ta vara på innan den sista stunden är inne.

"I taket lyser stjärnorna";
Om du dör mamma, då tar jag livet av mej...
Om du dör mamma, då ska jag leva åt dej...

Jag älskar dej, så otroligt mycket!


Nej, nu är det god natt på riktigt!
Sov så gott!