Varför?

Varför är det alltid så...
...Att man stirrar sej blind på det man går miste om, istället för att glädjas åt det man har? Och varför mår man egentligen så dåligt över att "förlora" någon som man iaf inte mått bra tillsammans med, istället för att se det possitiva i det hela? Varför glädjer man sej istället inte över att det kommer att bli bättre för båda två, när man iaf inte har mått bra av att vara tillsammans? Man vill att den andra ska må bra, även om det innebär att man själv mår dåligt. Och även fast man vet att den andra inte vill mer, så gör man allt för att det ska bli bra igen. När man märer att det inte går så vill man glömma allt och gå vidare, istället för att minnas det possitiva och se tillbaka med ett leende och glimten i ögat.
Man vet vad man måste göra, men man kan inte. Varför ska det vara så jävla svårt?

Jag själv är expert på att göra precis så, och det kommer nog aldrig att ske någon förändring...

Jag minns dej, och helst skulle jag vilja återuppleva varenda sekund. Även fast jag vet att du vill någonting helt annat och att det förmodligen aldrig skulle bli bra. Men ändå...
Jag vet att jag aldrig skulle kunna säga nej till dej. Jag älskar dej, och vill leva med dej, men du älskar någon annan.
Jag vill alltid ha dej i min närhet! ♥

Kommentarer
Postat av: madde

Det var kul å se er idag på öppna förskolan du får ta å komma dit lite oftare nu tycker jag! :)Å han är ju så söt lilla leon! :)

2009-05-08 @ 22:30:00
URL: http://maddewadelius.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0