Det går frammåt...
Det är inte lätt, men det går frmåt.
Nätterna är värst, mardrömmarna förföljer mej och Leon sover dåligt han också. Som tur är, är jag inte ensam, jag har ju Joel.
När jag är ensam eller inte har något för mej går hjärnan på högvarv, det går inte! Jag ät tvungen att ha fullspäckat chema hela tiden, annars bryter jag ihop...
Som tur är så är jag omringad av underbara vänner som finns här för mej. De livar upp stämningen och får mej att tänka på annat. Samtidigt som man inte ska blunda för sanningen, den otäcka verkligheten... Men vi pratar även minnen också, lyssnar på låtat och tittar på gamla kort. Det viktiga är att jag inte gör det ensam, utan att vi gör det tillsammans!
Och mina tjejer som såg till så att mamma var barnvakt i fredags, ordnade med mat och såg till att jag fick komma ut och skratta lite, vill jag ge ett stort tack! Det värmer så otroligt att se hur mycket ni verkligen bryr er och att ni ställer upp på mej nu... Jag är så otroligt tacksam! ♥
Och Joel har vart helt underbar nu, det måste vara riktigt svårt för honom, vad ska han säga och göra liksom?
Emelie du verkar ha helt underbara vänner:)
Ta hand om er!
Vad skönt att höra att du har dina vänner som är där för dej! Kämpa på gumman!
