Emelie*

Leon fick vara tomte idag, sjöng vackert för mej hela vägen till dagis, och humöret var på topp!
 Sista dagen i all ära, med julbord och chokladpudding på dagis.
Leon springer in i sina tomte kläder och babblar på som aldrig förr, han slår sej fort ner vid bordet där Sussie och Arvid sitter och "bakar" med trolldeg. Han kavlar ut en stor klump och skär lite i den med kniven, trycker några olika tryck med "pepparkaksformar" och säger högt och lyckligt:

L -Mamma, titta! Fint!
J -Ja titta, oj vad fint!
 
J-Får mamma en puss, så ska hon gå hem nu?
L-Nej!
J-Nähepp, kan jag få en kram då?
L-Nej!
J-Kan du inte vinka till mej iaf då?
L-Nej!

J-Jaja, det är pappa som hämtar dej idag iaf, hejdå, mamma älskar dej!
L-!! Pappa! (Lyser upp med världens största flin och är överlycklig över att pappa ska hämta idag).

J-Hejdå Leon. (Jag vinkar och börjar gå mot dörren)
L-Hejdå mamma! (Leon vinkar tillbaka och ser ännu lyckligare ut än när vi kom)

Såhär kan det se ut (låta) när man lämnar småbarn på dagis. Trotts den fajt vi hade hemma innan vi kom iväg, då Leon hellre ville vara hemma och leka med sina nya julklappar, så är han överlycklig så fort vi kommit utanför dörren och han får sätta sej på bobben och sjunga alla sånger han kan innan vi är framme på dagis, som han faktiskt längtat efter...
 Det är underbart med barn, dom ser verkligen lyckan i dom små detaljerna, och hjälper oss att minnas att vi ska glädjas även åt det.
Jag är glad över att Leon hjälper mej att se glädje och lycka i det som jag, med all säkerhet, inte skulle se utan honom.
 Jag är lycklig!