Stress...

Jag hatar att stressa!
Min inre stress vägrar tydligen att ge med sej...
När Kim gick bort och jag mådde så dåligt och var stressad både i vardagen och inombords så fick jag en sån otrolig klåda, som slutade med att jag kliade sönder hela armarna. Nu när det känns som om jag har stressen under ganska bra kontroll, och det känns som om det har minskat en del, då får jag tillbaka den hära klådan och just nu håller jag på och blir tokig!
Jag har smörjt in hela min (sönderkliade) kropp med potatis mjöl, tagit både tavegyl och alvedon, och väntar nu otåligt på att det ska ge med sej å tt jag slipper klådan iaf över natten!

Imorgon tar jag raka vägen upp till hälsovårdcentralen, för än så länge är jag ju inte riktigt säker på att det är stressen som påverkar. Men det var det enda jag och hon jag pratade med på rådgivningen kunde tänka oss just nu...



En sån här skulle jag vilja ha hemma nu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0