Jag vill även...
Klart vi stöttar dej, rätt ska vara rätt. Åh du är jättestark som trots alla motgångar ORKAR. Man får ha fel å brister, men det hör inte hit. Att smutskasta dej för annat än vad som hör till detta med hunden är bara löjliga försök att trycka ner dej. Ta int åt dej.
Vi kommer att stötta dig tills han är hemma hos dig där han hör hemma <3
Ge inte upp, allt kommer att lösa sig till slut! KRAM
Här kommer jag och lägger mig i från ingenstans. Men varför kan ni inte bara komma överens om att ha gemensam vårdnad om hunden. Man kanske måste förstå att hon är i en djup sorg och saknad. Och det som finns kvar efter honom är ju i hennes fall hunden. :(
Med alla respekt / En god vän till Kims Tjej
jag gör lika som föregående talare å lägger mig i detta!
Å observera att detta är till Emelie å inte nån av er andra!!!!
Emelie! Jag förstår att du vill ha tillbaka din hund. Jag har själv haft hund, vi separerade å jag behöll hunden. Jag hade då en liten pojke på 1,5 år å hade hunden kvar i ett halvår sen pallade jag inte mer! Jag jobbade, var ensamstående å skulle dessutom hinna med att inte bara rasta hunden tidigt innan jobb å dagis, (lunch), efter jobb å dagis, kvällskissen när barnet somnat....de e inte lätt å få ihop allt detta å jag tyckte inte det kändes rätt mot min älskade hund som förtjänade bättre!! Jag bestämde mig för att lämna bort honom å hade en jobbarkompis vars kompis gärna ville ha en till hund. Nu har han vart borta från mig i 5 år!! Jag vill sååå gärna fortfarande ha tillbaka honom men jag vet att han har det sååå bra där han e nu, å de kan ge honom så mycket mer än jag kunde å kan. till saken hör att jag hade ju pappan till mitt barn kvar i livet å mådde för övrigt hur bra som helst så jag hade ju varannan vecka barnfritt men kände ändå att det var rätt beslut att ta.
Snälla du! Tänk på dig själv å din söta lilla son ist!! Du har ju vart med om den del, å sånt kommer väl tillbaka till en lite då å då kan jag tänka å jag har även förstått då jag läst lite här i din blogg att du inte alltid har det så lätt eller mår så bra. Så varför inte lägga ALL din energi på er två ist å ha det så bra som ni bara kan, en hund e jättegulligt å mysigt men det kanske inte alltid passar?! Du har ju inte haft honom nu på länge, tänk om han inte e samma hund som han var? Tänk om han kanske inte tycker det e så kul å dela på din uppmärksamhet me en liten gullig skitunge;)Å tänk om det inte skulle funka m barnet å hunden, då måste ju hunden byta ägare igen! Det blir mycket förändringar för hunden-kanske inte e så bra heller.
Jsg kan förstå dig på ett sätt varför du inte vill att hunden ska vara hos Sara, men det är ju faktiskt så att du har något alldeles alldeles underbart efter Kim-er son!! Nog e det väl ändå viktigare att du å han får det bra å att han känner att han får mammas totala uppmärksamhet! Å om en del av din energi går åt till att må dåligt ibland så kan väl Leon iaf få all din andra positiva energi? Du e ju faktiskt väldigt ung men har ändå varit med om mer än de flesta andra av oss å jag kan inte för mitt liv förstå eller sätta mig in i allt detta, men det jag e säker på det är att det är Leon som behöver dig mest!! Trouble kommer alltid finnas i ditt hjärta men kanske kan det räcka så? För Leons skull?
Ja Emelie, det var mina tankar ang detta, å fast jag inte har nåt med detta att göra så e det ju trots allt en blogg å jag antar att alla(eller ja iaf de flestas) kommentarer e välkomna. Å jag hoppas du vill tänka på detta och fundera på vilket som egentligen är viktigast för dig!!
Hoppas för både din å Saras skull att detta löser sig snart!! Ingen av er kan ju må bra alls av detta, å det är väl onödigt att skapa detta problem när ni redan har fullt upp m sorgen efter Kim??
Med all respekt(ja, jag härmar föregående inlägg igen)/sara
varför är det ingen som fattar nånting för? vadå komma överens om gemensam vårdnad, DET ÄR EMELIES HUND punkt slut..!!!! och du sara som skriver, är du helt bortom denna planet eller? Inget utav de du skriver hör till den här saken, om vem som är bäst lämpad osv ,. de handlar om att emelie är ägare till hunden och den ska finnas hos henne, de är hon som ska bestämma över den och allt där till och hunden ska tillbaka till henne,. svårare än så är det inte, att de ska vara såjävla svårt att fatta det förstår jag inte.
haha, de e helt otroligt! Ni e småååå, unga å naiva flickor!! VEM AV ER tänker på hunden?? Klart som fan de spelar roll om man e lämpad å ta hand om en hund eller inte. När man köper en hund av en seriös hunduppfödare så blir man kollad att man har tid å kunskap att ta hand om en hund, säger sig självt att en hund av denna sort kräver otroligt mycket mer än vad en ung, arbetande ensamstående mamma kan ge den. Den kräver inte bara kisspromenader, utan aktivtet å arbete. Men i era kretsar förstår jag att det inte går till så....Många av er som skriver är deprimerade å käkar piller(ni skriver der i era bloggar iaf)! För fan, ni e unga tjejer ha kul å lev livet! Hur ska ni må när ni e vuxna då??
Å som jag skrev i mitt inlägg, detta va till EMELIE Å INGEN ANNAN!!!!
Jag säger inte att Sara ska ha hunden, jag sa ju tom att detta inte e en hund för unga tjejer har jag för mig, å Sara ingår väl i den kategorin. Så det så!
Men som sagt, det märks ju att INGEN av er tänker på den stackars hunden eftersom ALLA bara tänker på VEMS den är.
SLutpratat från min sida, det brinner redan i min skalle av allt jag läser av er. Hoppas hunden får det bra å att du Emelie tar hand om dej å din son!
