Emelie*

Jag har äntligen kommit till ett stadie där jag kan acceptera att dom jag förlorat inte längre finns kvar...
Jag har inte kunnat acceptera att jag förlorat de människor jag verkligen har förlorat. Jag har inte kunnat acceptera att livet har sin gång, och att det alltid slutar med döden. Men mina kära har alla fått lämna livet på tok för tidigt, en pga att ha valt det själv, en pga att ha tagit fel beslut pga att alkoholen styrde, och sist men inte minst så har sjukdomen canser spökat för den sista.
Hur som helst; Jag har kommit till ett stadie där jag accepterar det som hänt, och istället för att känna ilska så känner jag nu tacksamhet.
Jag är tacksam över att fått ha de människorna i mitt liv, och över att ha fått dela så många olika stunder med var och en av dom. Jag har även vandrat med dom, en och en, i några av de bästa stunderna i deras liv...

Jag är tacksam över att ha fått älska var och en av dom, på olika sätt, och så otroligt mycket!
♥