Emelie*

Jag fick lite sällskap av Lina ikväll.
Vilket var något jag verkligen behövde! Vi har googlat en himla massa och läst på lite om hur situationen ser ut. Vi har även snackat om en del annat, vilket också behövdes, jag blir tokig av all oro...
Efter att Lina hade åkt så satte jag mej i sovrummet och tittade på min fina pojk när han sov, jag kunde återigen inte hålla tårarna tillbaka och var tvungen att gå ut därifrån för att inte råka väcka honom.
Jag orkar inte med någon motgång just nu, det är alltid någonting!

Imorgon väntar en LÅNG dag...
Jag ska försöka få tiden att gå, träffa MIN läkare för lite undersökning och sen mysa en massa med Leon när jag hämtat hem honom från dagis. Jag hoppas att morgondagen går fort, jag vill ha onsdag och få röntga Leon nu!
 Som tur är har jag (som just nu känner mej som ett stort frågetecken) hittat ett nummer man kan ringa för att prata med någon om just det här. Jag har alltså möjlighet att få lite information om hur det här kommer att gå till och bli lite klokare angående vita blodkroppar mm.

Jag vet att jag än så länge inte ska förvänta mej det värsta, men när jag söker på internet så hittar jag bara negativa sidor angående det här, så jag kan verkligen inte sluta oroa mej!

Jag har så underbara människor runtomkring mej!
Jag är så glad över att just jag har fått chansen att lära känna alla de underbara människorna jag känner... Jag har min familj, mina vänner (man märker vilka dom är), och dessutom Joels familj som är helt otroliga. Tack för att ni finns allihopa!

Nu ska jag ringa Joel (som ringt mej flera ggr och hört hur det är med mej) för att små prata lite innan han kommer hem från jobbet. ♥